Tidningen Suur-Tukholmas webbsida ser lika amatörmässig ut som reklamaffischen till en folkhögskola nån gång i mitten av 1980-talet. Nu har chefredaktören för tidningen ändå fått för sig att också hans tidning ska armbåga till sig utrymme i värstinghyenornas strålglans.

Någonstans där, ibland tidningens virtuella bråte, sägs sms från en finländare till dennes dåvarande flickvän ligga på lit de parade. Finländaren råkar vara statsminister. Därför har man också skapat ett medialt klimat där hans privata sms-korrespondens till den person, som han vid tidpunkten sällskapade med, blivit allmängods - i alla fall med Suur-Tukholmas moral.

Vem skall vara stolt över denna nya seger för - täcks man dessutom kalla det - yttrandefriheten?

Faktum är att vi åter nått en ny höjdpunkt - alltså lågvattenmärke - i den nya tävlingsklassen för slaskjournalistik. Vi ser en nyetablerad allas subjektiva rätt till politikers privatliv, där efterfrågan påstås skapa utbudet - trots att många av männen och kvinnorna på gatan säger att de inte ens vill veta.

Men då konkurrensen mellan medierna blir allt hårdare så är det bara att tuta och köra. Det medium som skulle drista sig att anlägga ett självkritiskt, mediamoraliskt grepp står snart där med sin stora moral och resten av kollegerna i omkörningsfilen.

Tingsrättens dom i fallet Vanhanen-Ruusunen betydde att rättegångsmaterialet tillställdes endast parterna i målet samt domstolens medlemmar. Resten hemligstämpades med stöd av lag. Nu har alltså sms:en läckts till ett medium i ett land, dit tektanklerna för vår offentlighetslagstiftning inte når.

Vem kan ha ett behov att sprida dessa uppgifter? Suur-Tukholmas chefredaktör säger att han fått materialet av finländska medier. Den undersökande journalistiken kunde den här gången - för sin egen heders skull - undersöka sitt eget skrå och upplysa sina läsare och lyssnare om vem av kollegerna som presterat detta synnerligen nedriga läckage av material, som faktiskt inte har något som helst allmänt intresse - inte ett dyft.

Nu ser det dessbättre ut som att åtminstone finländska medier tar avstånd från Suur-Tukholma. Dess chefredaktör, som i teve i måndags yttrade sig “yvigt” om ämnet, sägs ha skickat sms:na också till finländska medier - som vägrar publicera dem som sådana. Ordförande för pressens opinionsnämnd, Pekka Hyvärinen, tar också han avstånd från publiceringen. Allmänintresse finns inte, däremot nog brevhemighet.

Kanske en ljusning - trots allt?