Hälsningar från den pågående sessionen - den 61:a i ordningen - för Nordiska Rådet, denna gång samlat i Stockholm. Bland många viktiga frågor är åter Norden och EU på tapeten. Här blir det allt enklare att se klart, anser jag. Den dagen alla nordiska länder är med i Europeiska unionen och använder samma valuta, euron, och när vi har rivit de gränshinder som försvårar flytt och arbete inom Norden samt ytterligare fördjupat det ekonomiska samarbetet, är den sammanlagda effekten så nära en samgång mellan länderna som möjligt.

Faktum är att de nordiska länderna aldrig stått varandra så nära ekonomiskt som idag. Exempelvis är det anmärkningsvärt att Norge gått förbi Tyskland som Sveriges viktigaste exportmarknad. Dessutom har stora företagsfusioner alltsedan 1990-talets mitt jämnat vägen för en nordisk inre marknad.

Stora-Enso, Telia-Sonera, Nordea, Tieto-Enator och Arla är bara några exempel på en trend, som givit nytt innehåll åt den gamla devisen “Norden som hemmamarknad” som användes om det sedermera skrotade NORDEK-projektet på 70-talet. Nu är det är bara EU-medlemskap och en gemensamma valuta för hela Norden som saknas. Nu får vi hoppas att de isländska EU-medlemskapsförhandlingarna kan slutföras ännu under det svenska ordförandeskapet, att Norge snart arrangerar en ny EU-folkomröstning och att Sverige och Danmark ansluter sig till euron inom fem år

Inom klart kortare tid, bara halvannat år, hålls riksdagsval i Finland. Det rör på sig redan nu - som sig bör. Jag har i måndags meddelat Svenska folkpartiets kretsstyrelse i Åboland att jag ställer mig till förfogande som kandidat i riksdagsvalet 2011 i Egentliga Finlands valkrets. Med det beskedet vill jag underlätta kretsorganisationens redan inledda förberedelser inför riksdagsvalet och förestående beslut om valsätt och
nominering.

Jag är stolt och glad över att få representera väljarna i Åboland och Egentliga Finland i riksdagen, som är den viktigaste plattformen för rikspolitisk påverkan. Med mitt besked ger jag precis som 2007 ett löfte om fyra års hårt politiskt arbete som lagstiftare och intressebevakare, ifall jag blir nominerad och invald.

I riksdagsvalet 2007 fick Svenska folkpartiet i Åboland 13 369 röster vilket var det bästa resultatet på 20 år. Själv fick jag 12 097 röster, vilket var det högsta personliga röstetalet i Egentliga Finlands valkrets. Därmed finns en bra bas att bygga vidare på för att SFP:s i Åboland röst skall
höras också i fortsättningen i den finländska rikspolitiken.

Utmaningarna är fortfarande många då det gäller de viktiga åboländska frågorna såsom skärgårdens kommunikationer och näringar, infrastrukturen, förvaltningen, miljön och utbildningen. Jag bedömer att min erfarenhet av drygt tio år i rikspolitken och arbete i fem regeringar och sju ministerier kan vara till nytta för Åboland och hela valkretsen också framöver.