1. Sfp står inför en generationsväxling
Partiets sammanhållning och slagkraft inför riksdagsvalet kräver en profilhöjning, nya krafter, en ny ledning i ett brett, engagerat team där alla har en viktig roll. Det viktigaste målet på kort sikt för den nya partiordföranden är att vara med och skapa förutsättningar för att i valet 2007 återvinna de tre förlorande riksdagsmandaten.
Jag har varit med i partiets verksamhet sedan SU-tiden 1991, som studentpolitiker, partitjänsteman, specialmedarbetare, riksdagskandidat, statssekreterare, medlem eller ordförande i interna beredningsgrupper. Upplever mig inte vara något slitet namn. Jag har sysslat med annat än politik också, men känner mig ändå väl förtrogen med partiet och partiorganens sätt att arbeta.
Förankring i hela Svenskfinland – bor i Åboland, född i Österbotten, jobb i Helsingfors – och med egen bakgrund i tvåspråkigheten ger en god plattform. "En levande trepunktsmodell".
Slutsats: Tillsammans med partiets medlemmar, aktivister och sympatisörer vill jag föra facklan vidare och ställer mig till förfogande vid valet av ny partiordförande på partidagen i Vasa 10-11.6.
Jag känner ett starkt stöd ute på fältet.
2. Festtalen bör bli verklighet
Balansen mellan familj och arbete – även i politiken - måste gå att kombinera i praktiken, inte bara i festtalen. Det handlar om signalvärden: För mig är uppdraget som småbarnspappa det viktigaste förtroendeuppdraget livet kan ge. Det måste kunna kombineras också med arbetslivet och politiken, till både innehåll och arbetsmetoder. En uppgift för min generations pappor är att verkligen visa detta. Det kommer att synas i min politik.
Festtalen måste realiseras också i relation till förstagångsväljarna. Sfp:s framtida väljarunderlag beror till stor del på grupper, som ännu inte cementerat sitt väljarbeteende. De unga väljarnas preferenser – deras första val - är en ödesfråga för sfp (se Bengtsson, Grönlund "Den finlandssvenska väljaren", 2005). Partiets politik och image måste klart signalera att vi insett detta.
Samtidigt är sfp partiet där alla generationer är lika viktiga och har sin roll. Partiets trogna väljare både i städerna och på landsbygden, oberoende av ålder, är grundvalen för partiets existens.
3. Sfp:s ansikte utåt och inåt måste breddas
Svenskfinland behöver ledarskap. Sfp:s politiska arbete måste också bygga på principen "Alla spelar" – bekant från juniorfotbollen. Betyder att alla har en roll, känner sig delaktiga i ett lag, får uppmuntran. Sfp-laget har en kapten, men medlemmarna i riksdagsgruppen, arbetsutskottet, partistyrelsen blir partiets "spokespersons" i sina starka frågor, på riksplanet och i kretsarna.
Sfp behöver förbättrad kommunikation och förmåga till tidig förankring av politiska frågor. Detta förstärker i sin tur delaktighetskänslan, vetskapen att sfp är partiet där var och en har en roll och har rätt att känna sig betydelsefull i sitt uppdrag.
"Alla spelar" gäller också kretsnivån. Evighetsfrågan med lokalavdelningarnas roll och aktivitet måste även den vägas in i principen om flere ansikten utåt. Sfp:s lokalavdelningar på starka sfp-orter bör ta en mer operativ roll i utformningen av partiets linje i lokalpolitiken och fungera som länken för åsikter, vidare till riksdagen och partistyrelsen. Regionaliseringen av partiarbetet, speciellt inför val, måste fortsätta.
4. Sfp är ett statsbärande parti
Sfp siktar, liksom alla partier som tar sig på allvar, på regeringsmedverkan. Det är i regeringen, inte i opposition, som partiet bäst kan förverkliga sina målsättningar och ideal, driva svenska frågor, arbeta för tillväxt och välfärd. Regeringsmedverkan efter val är dock ingen automatik utan beror på valresultatet, det förtroende partiet och dess företrädare åtnjuter i andra partier samt på det program regeringen formulerar.
Partiet engagerar sig alltid i hela regeringsarbetet. Genom att ta ansvar för helheten kan man också bäst driva sina egna specialfrågor. En sådan för sfp är och förblir utbildningspolitiken.
Den statsbärande rollen måste vara väl förankrad i kretsarna och på fältet, därifrån det politiska arbetet även på riksnivån får sitt bränsle.
5. Sfp måste vara det pro-aktiva partiet
Dagspolitiken kräver aktivitet utgående från visioner och snabba, pro-aktiva, ställningstaganden, vid sidan av reaktioner på redan skedda händelseförlopp. Sfp skall vara med om att sätta agendan i den politiska debatten i högre grad än att haka på ämnen andra initierat. Det är bättre att vara med om att skapa förändringen än att anpassa sig till den.
Sfp:s långvariga regeringsansvar har också inneburit att partiets realpolitiska profil, som i sig ger trovärdighet, ibland kan uppfattas som en mekanisk, avskalad politik, en avsaknad av visioner.
Ideologi måste kunna kombineras med pragmatism. Vi har råd med att vara mer ideologiska. Trovärdig politik skall även kunna vara idealistisk, inte filtrerad på alla drömmar. I idealsituationen stöder ideologi och pragmatism varandra. Politik är ju att vilja!
Sfp måste tydligt och aktivt marknadsföra sin politik och sina politiska resultat. Hellre lyfta svansen ordentligt och känna rodnad på kinderna än blint lita på att resultaten, av den vetgirige partimedlemmen eller av media, nog kan spåras till rätt källa. Goda resultat är inget att vara blygsam med!
6. Sfp som tvåspråkighetens och toleransens garant
Sfp:s historiska uppdrag som den svenska garanten för landets tvåspråkighet har förtydligats efter ett antal hot mot det svenska, som även realiserats. De goda resultaten i EU-valet och kommunalvalet 2004 var ett utslag på att väljarna inser kopplingen. Men den måste hela tiden manifesteras. Partiets unika roll i bevakningen av svenska intressen måste upprepas också bland kärnväljarna.
Sfp måste också finna nya väljare i exempelvis det växande antalet tvåspråkiga familjer (idag: ca. 40 000). Partiet måste kunna visa på sambandet mellan väljarbeteende (att stöda sfp i val) och politiskt vardagsarbete (vem som i kommunen arbetar för det svenska, alltså tryggar tvåspråkigheten). En röst på sfp på en tvåspråkig ort är ett manifesterat stöd för svensk dagvård, skola, vård och kultur. Det stödet vill även den finska parten, såsom en naturaliserad del av finlandssvenskheten, i en tvåspråkig relation ofta ge. Men incitamenten måste synliggöras, inte minst på orter där svenskan är trängd såsom i Helsingfors, Esbo, Vanda, Åbo och Karleby.
De tvåspråkiga familjerna ökar i antal, alltså är de en möjlighet för sfp. Inte trots partiets språk – utan uttryckligen tack vare!
Finland blir mer mångkulturellt och behöver ny arbetskraft för att kunna trygga morgondagens välfärd. Sfp bör fortsättningsvis gå i bräschen för en humanare utlänningspolitik och positivare attityder i vårt samhälle.
7. Hög svansföring i förvaltningsfrågor!
Förändringar i förvaltningen och strukturerna är alltid en stor utmaning i ett tvåspråkigt land. Förändringen av kommun- och servicestrukturerna, men också i den statliga (regional)förvaltningen är synnerligen utmanande.
Sfp:s roll är att arbeta för att finlandssvenskarnas intressen och service kan tryggas i språkligt intakta, effektiva förvaltningslösningar (Grundlagens 17 och 122§§, språklagen). Schabloner med fixerade minimibefolkningsunderlag lämpar sig inte som sådana i ett tvåspråkigt land.
Sfp:s roll och ansvar är också att på starka svenska områden trygga den finska minoritetens rättigheter och service, på samma sätt som även finlandssvenskarna vill bli bemötta i eget land.
8. Ordförandekampen – kampanjen 2006
Sfp behöver flera kandidater för ordförandeposten, som är sällan ledig.
Partidagen, ingen annan, väljer ordförande för sfp. En ordförande har en lättare sits om den valts efter en kamp än om den valts enhälligt.
På den politiska skalan hittas jag tryggt i mitten, med humana och frisinnade åsikter och den klart borgerliga grundsyn i bland annat ekonomiska frågor, skatter och företagsamhet jag alltid förfäktat. Min politiska linje klarnar i detalj under en förhoppningsvis livlig debatt fram till partidagen,. Jag kommer att göra mycket fortarbete på fältet. Partiets medlemmar måste få lära känna mig och diskutera partiets ideologi, framtid och praktiska politik. Sfp är medlemmarnas sfp.
Jag kommer att koncentrera mig på att föra fram mina egna åsikter och visioner i en rejäl kamp i ädelt spel. Jag uppmanar också alla mina anhängare och kampanjarbetare att tala för sin egen kandidat, inte mot andra.
Tiden som återstår till partidagen är mycket kortare än livet efter partidagen. Min utgångspunkt är att efter partidagen kunna se alla parter i ögonen: medkandidater, medlemmar, delegater – och mig själv. Den höga, men realistiska ambitionen i riksdagsvalet förutsätter enade led. Det vill jag bidra till - oavsett resultatet på partidagen i Vasa.
Stefan Wallin 23.1.2006